bye, bye darling.

Ta allting jag har och en gång hade, ta allting jag vill ha och ta även mig om det så leder mig bort ifrån allting som blir ett ingenting efter att du tagit det om det nu leder mig till dig.

Nu spelar det ingen roll vad jag säger eller låter bli att säga, lungorna är tömda på luft och hjärtat slår i otakt med musiken. Nu har pulsen startat sin egen orkester och det var till och med billigare med en konsert.

När ögon ser vad de väljer att se och när öron hör vad de väljer att höra spelar det längre ingen roll hur mycket vi anstränger oss för att vara någon eller ens någonting. Vi blir som ett streck i ett linjerat block och den enda som kan läsa oss är den blinda och vi blir som en ljudvåg i en skiva och den enda som kan höra oss är den döva. Och visst är det så lätt att vi ger upp när vi blir mindre än ett ingenting som en gång var ett allting som togs ifrån oss?

Allting som vi säger börjar låta som en klyscha och allting som vi gör börjar verka som en myt. Allting som vi någonsin har varit en del av börjar nu skrivas utanpå och allting som vi en dag kan ta del av börjar nu ta plats inuti. Och vad vi än väljer att göra eller vilken väg vi än väljer att gå och vilka händelser vi än väljer att blunda för och vilka ord vi än vägrar att lyssna på så kommer vi nog aldrig att kunna förneka våra hjärtslag. Så vilket beslut du än kommer att stå inför, glöm aldrig det här; älska inte det du vill ha, älska det du behöver.