bye, bye darling.

jag började helt plötsligt känna överväldigande mycket att jag inte vet vad jag ska göra. känslan för något som är så obefintligt som det gör mig inte missnöjd med det utan mig. inte nu. det är fel. att jag vill att det ska vara vi som det aldrig var. men åh vad det var fint ändå.

6 liter vin men spritkontroll av hårda killar. poliser förbjöd med stängsel gjorde det möjligt. hål är bra på många sätt och lyckan tappades upp så fort vi fick chans till det. & det var alkohol och kräk utanför tälten men det gjorde ingenting för vi gjorde tältet till ett cabbetält och det klagar väl ingen på förutom micke som tyckte det blev lite kallt men det gav anledningar till att vi tryckte händerna mot varmare kroppsdelar och det tyckte i alla fall jag om. spelningar som gjorde blont hår brunt och ett ansikte som inte lyste över huvud taget. sjuktält sjuksäng och kanske lite hjärnskakning stoppar inte ens den minsta lilla. framåt andra tillfällen gick man till netto och inhandlade och inte inhandlade. pizza var varmt och så gott. människor var också goda. listor skapas inte för jag vill inte klämma någon men andra betydde mer och han vet nog vem även om jag inte låter han få reda på det.

måndag och inte ens ångest. total likgiltighet får mig att vilja krama arga lärare. säga att allting är bra trots att min hals inte fungerar. säga att siesta var värt att prioriteras och att ingenting inte kan stoppa någon från att göra det den lever för. total jävla lycka som s!esta bjöd på. tack. tack s!esta.