bye, bye darling.

Jag vill skriva något vackert. Under vissa vardagliga aktiviteter, som är bortom mig och min egen håla, längtar jag hem till mina dikter. I en slags reflektion långt senare tänker jag att det snarare är hemmet i dikterna jag längtar till. Vilket just nu verkar finnas där. Det blir så när saker runt mig känns vackra.

Men det enda konkreta jag kan tänka (om kärlek) är att det handlar i slutändan inte om personens faktiska kvaliteter, utan om hur den andre får mig att fantisera om honom.

Med andra ord, hur en person lyckas färga min totala frihet.