bye, bye darling.

Det finns en osäkerhet jag önskar bli säker på. Hur den ska få ett naturligt spelrum i varenda centiliter av mina kroppsvätskor vet jag ännu inte. Det rör sig om spänningen mellan att veta att man bara är en enda, och att överleva. Det finns lika lite poäng, i vilket sammanhang som helst, att hävda sin dålighet, som att hävda sin överlägsenhet. Likväl är de bägge existerande och underförstådda, som existerande. Lite från och till. I lite olika sammanhang.

Det är egentligen allt jag vill (kan) säga just nu. Man kan säga att jag darrar, eller man kan säga att jag kämpar. Välj.