bye, bye darling.

Jag mår som jag mår, igen. Under tomma bottenlösa nätter, där stjärnorna är bortklippta, skrev jag en natt som nästan kändes som denna. Det är dumt, och ännu dummare att det egentligen inte är dumt. Egentligen så jävla fel att jag gör så här, igen. För egentligen är allt jävligt bra nu.

Men jag fortsätter att skylla på hösten. Jag skyller på hösten. Jag skyller på förändringen som aldrig händer. Jag skyller på musiken. Jag skyller på mig själv jag aldrig hittar. Jag skyller på dig. Jag skyller på nätterna. Men alltid mest på hösten. Delvis på det andra.