bye, bye darling.

Jag känner att något oerhört vackert och stort börjar ockupera det som tycktes bli allt mer tyngre. För att tala ohalvsanning så är det nästintill jävligt perfekt, och så ska jag låta det vara. Tills vidare. I alla fall genom hösten, och kanske i bästa fall och hemskt gärna genom vintern.
Det skriver vi om när jag hittat andra ord än åh.