We never change, we never learn, do we. No, no.
det finns bara en sak som lugnar. allt annat snurrar fortare och fortare och det känns som om jag liksom stannat upp någonstans mitt i alltihop. som när jag, brudarna och oscar drog och badade igår. så borde livet alltid kännas.
jag är så trött. jag har så himla mycket att säga men det finns liksom ingen tid över för annat än livet. jag tycker om livet men ibland behöver jag lite paus. det har jag inte fått på hur länge som helst. det går ibland. men ibland går det inte alls. visst, livet går ju. men inget annat. jag lever kanske för mycket. kanske för mycket för att jag senare inte ska kunna leva livet. jag måste skaffa mig perspektiv på saker och ting.
jag måste lära mig att ta hand om det jag har och ta vara på möjligheter som bara ges nu. samtidigt letar jag efter andra möjligheter på helt andra plan och kanske är det att önska för mycket. kanske är det för mycket leva.
