Oh brother, where art thou?

att vara rädd för något i ens eget blod. ingenting att hurra för. ingenting att acceptera. men ändå är det ju så. jag kan inte ändra det, på något sätt. jag är rädd så något skakar. jag är rädd för att något ska sluta skaka. så rädd för allting med något att göra. fast det är mitt blod. fast jag inte kan vara ärlig mot min cyberspaceblogg. så rädd.

kanske skulle jag bara ta och se något i vitögat.
kanske är det just det jag inte vill.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0