bye, bye darling.

Det snurrade fortare än vanligt igår och jag ville aldrig hoppa av io farten. Jag lät allt ta över mig jag överdriver inte när jag säger att kvällar visst kan bli räddade. För hur mår man inte när landskronakarnevalen kan dra sig. Hur mår man inte när Harrys i Borgholm är stället allt händer på. Hur mår man inte när man inte så värst stereotypt dansar sig själv galen till Dr Alban och hur mår man inte med månen med gatulyktorna med den tomma stigen vid havet med havet med betongen med lådvinet.

Hur mår man inte när man sover fyra timmar under bar himmel, på altanen, under filten, bredvid mobilen, med ostbågarna med en perfekt bild som kommer en annan gång.

Och alkoholen är som bäst när den regerar i blodsystemet.
Och jag har aldrig sagt något annat.