bye, bye darling.

Ett barns fantasi är en skatt som är utom denna värld, bortom atmosfär och bortom trasigt ozonlager. Med fantasi behövs ingen snö när man vill åka pulka eller kasta snöbollar. Allt går. Fantasi vet inga gränser. Det tar dig till vilda västern och till Ankeborg; det ger dig robotarmar, Coca Cola-regn och gör dig till en hjälte, sångerska, lejonskötare eller som i mitt fall, utomjording. Men det pratar vi om lite senare. Och om du vill såra mig, ta då min fantasi, gör mig mänsklig och se mig gråta.

Men för två dagar sedan var jag och brudarna åter igen ut på äventyr. Ingenting var som det brukade. Allting var så mycket bättre. Solen, maten, humöret och staden var så fina tillsammans och jag stämde in i lovsången som om jag inte gjort något annat. Där ville jag leva, där ville jag dö.



Det är bra att jag har sådana vänner som får mig att må bra. Det finns inget ord för hur de gör det. De bara gör någonting som får mig att känna mig komplett. Precis som puberteten gör något med småpojkarnas röster. Precis det något gör brudarna med mitt sinne som får mig att vara den lyckligaste i världen som har sådana vänner. Nu börjar vi prata i cirkel så nu går jag och packar till någonstans.

Men det pratar vi om lite senare.