bye, bye darling.

Det måste vara såhär det känns. Jag känner mig åksjuk och förälskad, väldigt förälskad. Ögonen bär mig inte. Jag är så trött på allt som existerar mellan allt det som måste ha en plats i universum som något avgörande. Trött på det. Kanske mest av allt trött på min oförmåga att kunna använda ilskan i någon slags produktiv tjänst.