Tratten - Mölndals svarta hål
Vi flyttade. Eller drogs in. Jag och äpplet drogs in i det svarta hålet drogs vi in i, stannade där. Råkade dela säng men det gjorde inget för vi visste att vi var bra på det och att få dagarna att försvinna och det gjorde dem. De flög liksom iväg med oss och alla andra under Tratttaket. Tre t. Och te blev det inte mer kaffe mer socker mer av allt blev det hela tiden men mest rökning. Inomhus ibland på trappan som äpplet kallar bro och broar byggdes mellan sidor av mig jag inte visste fanns. Jag försvann. I allt och annat försvann jag och det andra med som samtidigt blev ljusare klarare och en kväll blev jag 8 år äldre. Mina ögon lyste 27 år på nacken fast i ögonen.
Morgonstunden fick aldrig guld i mun. Istället vaknade vi på eftermiddagen men det gjorde inget. Vi blev de nattmänniskor vi hela tiden visste att vi var. Vi var vakna och vissa mer än andra och väldigt länge. Myra kallas syra. Myra blev hämtad Myra blev saknad men innan dess hann mycket hända och bland det massa utgångar fast mest ingångar av folk som kom och ibland till och med stockholmare. De kunde allt spela musik. Och sjunga kunde stockholmarna och jag sjöng med ibland skrek jag och en gång skrek jag och Växten på gatan och folk tittade och vi tittade inte tillbaka vi dansade och spelade musik och fick guld i gitarrfodral och cigaretter i mun. En gång till och med smör.
Och vi åt och det mycket ibland lite för mycket och speciellt bröd och bullar och morötter! Jag kallades morotN och babycarrots är nog det bästa jag vet efter Tratten och lite annat. Sen kom en Daniel och han kom väl ganska många gånger i vardagsrummet med diverse hjälpmedel och sen stannade han med jag vet inte vilket hjälpmedel men han blev kvar och katten hade han med sig. Gumman blev mitt namn i hans värld som snurrade fortare än någon annans tror jag fast jag ändrade det till Våfflan. Våfflan och Äpplet gjorde en dörrskylt. Daniel trillade ibland och mest med rullskridskorna och speciellt i betongparken. Vilken fin park och vilka fina människor och nätter. Och vad duktiga killar jag bor med, tänkte jag. Vad bra killar jag känner som jag inte bor med, tänkte jag också.
Växten och jag träffade utbytesstudenter och vi bytte nummer. De ringde och vi ringde och vi styrde Trattskeppet till hela världens kontinenter med ett WORLD PARTY. Och vilket party. Världens bästa och enda party. Fransman deckar i Cattas rum Catta vet inte var hon är jag vet inte var jag är när jag springer iväg över grannars tomter. Det gör inget för jag var arg. Jag kom tillbaka och blev glad. Bra fest.
Adam kom och gick likt den katt han är. Vi gillar katter i Tratten. Vi gillar Adam som fan. Vi gillar desto mindre hur han hetsar MorotN att skrika på skånska. Lika mycket som vi älskar det. Hes hann man bli och allt annat också. Lika bra.
Fast allt gott har ett slut och Äpplet var tvungen att flytta och jag visste ingenting jag visste bara att vi var och är så bra på att bo ihop så jag flyttade med. Vilken tur att det finns något som sägs att en gång trattian, alltid trattian.
Morgonstunden fick aldrig guld i mun. Istället vaknade vi på eftermiddagen men det gjorde inget. Vi blev de nattmänniskor vi hela tiden visste att vi var. Vi var vakna och vissa mer än andra och väldigt länge. Myra kallas syra. Myra blev hämtad Myra blev saknad men innan dess hann mycket hända och bland det massa utgångar fast mest ingångar av folk som kom och ibland till och med stockholmare. De kunde allt spela musik. Och sjunga kunde stockholmarna och jag sjöng med ibland skrek jag och en gång skrek jag och Växten på gatan och folk tittade och vi tittade inte tillbaka vi dansade och spelade musik och fick guld i gitarrfodral och cigaretter i mun. En gång till och med smör.
Och vi åt och det mycket ibland lite för mycket och speciellt bröd och bullar och morötter! Jag kallades morotN och babycarrots är nog det bästa jag vet efter Tratten och lite annat. Sen kom en Daniel och han kom väl ganska många gånger i vardagsrummet med diverse hjälpmedel och sen stannade han med jag vet inte vilket hjälpmedel men han blev kvar och katten hade han med sig. Gumman blev mitt namn i hans värld som snurrade fortare än någon annans tror jag fast jag ändrade det till Våfflan. Våfflan och Äpplet gjorde en dörrskylt. Daniel trillade ibland och mest med rullskridskorna och speciellt i betongparken. Vilken fin park och vilka fina människor och nätter. Och vad duktiga killar jag bor med, tänkte jag. Vad bra killar jag känner som jag inte bor med, tänkte jag också.
Växten och jag träffade utbytesstudenter och vi bytte nummer. De ringde och vi ringde och vi styrde Trattskeppet till hela världens kontinenter med ett WORLD PARTY. Och vilket party. Världens bästa och enda party. Fransman deckar i Cattas rum Catta vet inte var hon är jag vet inte var jag är när jag springer iväg över grannars tomter. Det gör inget för jag var arg. Jag kom tillbaka och blev glad. Bra fest.
Adam kom och gick likt den katt han är. Vi gillar katter i Tratten. Vi gillar Adam som fan. Vi gillar desto mindre hur han hetsar MorotN att skrika på skånska. Lika mycket som vi älskar det. Hes hann man bli och allt annat också. Lika bra.
Fast allt gott har ett slut och Äpplet var tvungen att flytta och jag visste ingenting jag visste bara att vi var och är så bra på att bo ihop så jag flyttade med. Vilken tur att det finns något som sägs att en gång trattian, alltid trattian.
Kommentarer
Trackback
